a n n a

lyssna på magkänslan!

Sparat under: anna — a n n a november 22, 2006 @ 11.59

Jag kom till butiken idag för att hämta pappas munspel som graverats. Lämnar fram min lapp och expediten hämtar påsen med spelet. Redan då kände jag att magkänslan fortfarande skrek av smärta. Hon plockar fram spelet. Och mycket riktigt. Magkänslan hade rätt! Spelet är felgraverat!

“TILL PAPPA” ska det stå och enligt beskrivningen som jag skickade med så var det iaf uppenbart att det inte skulle skrivas uppochned. Expediten försökte beskylla mig för att ha lämnat en otydlig beskrivning och jag påpekade då att jag var medveten om att hon sa det redan då jag lämnade spelet, men jag frågade oxå henne om jag skulle förtydliga den och hon svarade att hon trodde att graveraren skulle förstå. HON tog på sig ansvaret för att graveraren skulle förstå och eftersom telefonnumret skickades med så trodde ju jag, i min enfald, att om graveraren kände ngn tvekan så skulle han ringa. Man sätter väl inte ett redskap i ett instrument om man tvekar på hur man ska göra?!

Efter ett tag insåg nog expediten att felet inte kunde belastas mig och hon ringde graveraren för att kolla vad han kunde göra. Förhoppningsvis kan han slippa ned texten och göra om (och göra rätt). Men hon kunde inte garantera om så var fallet. Då pressade jag henne för att få veta vad alternativet var. För om han nu inte kan gravera om det så måste jag ju få veta vem som bekostar ett nytt spel och graveringen av detta. Jag lämnade butiken med löfte om att jag skulle ha ett graverat munspel med till min pappa på fredagmorgon och hon erbjöd mig sin telefon så jag kunde ringa musikaffärer i Malmö för att få tag i ett nytt spel.

Lite hopp finns det…men magkänslan ska jag hädanefter lyssna på utan att ifrågasätta!


uppdatering, del 1:

Graveraren har ringt mig och gett mig. Han berättade att han förstod min beskrivning, men valt att göra annorlunda för det var mer estetiskt korrekt. Jag förklarade att jag visste att mitt förslag inte var estetiskt rätt och att det var därför jag ritat en instruktion eftersom jag ville ha graveringen enligt vad som är bäst då man spelar på spelet.

Han berättade att det inte gick att slipa bort den felaktiga graveringen, utan lämnade ett förslag på hur han kan lösa graveringen med att göra en ny gravering spegelvänd vid den andra. Låter helmärkligt i mina öron. Jag svarade honom att jag förstod honom, skulle tänka på saken samt prata med mina bröder och återkomma till damen på Guldfynd.

Jag ringde henne och meddelade att jag inte kunde gå med på hans förslag. Jag berättade även att jag ringt till musikaffärer i Malmö och att de inte har något sånt spel inne. Men att en affär lovat mig att fixa det tills imorgon kl 13, då kunde jag (enligt Guldfyndstanten) själv åka upp till graveraren och få det graverat. Men hon skulle ringa honom och återkomma till mig.

Hon ringde mig på lunchen och berättade att enligt graveraren hade jag gått med på hans förslag om ny gravering. Jag förklarade att så inte var fallet och blev mycket besviken över den rövare han försöker dra. Hur kan han tro att jag gå med på en sån sak då han ERKÄNNER att han gjort fel?! Han hade ju förstått min skiss och medvetet VALT att göra annorlunda… Egna initiativ i all ära, men i detta fall går det väl ändå över styr?

Nu ville graveraren ha spelet skickat till sig och titta på det igen. Detta ställer jag mig mycket frågande till. Varför vill han ha det igen? Om han kan komma med ett förslag då han inte har spelet framför sig, varför behöver han det då nu? Vad ska han göra med det?! Konspirationsteorier faller lätt ned i mitt huvud. Så jag ringde Guldfynd och frågade om lappen med mina instruktioner följt med munspelet till graveraren och det hade det. Då var jag fräck nog att säga “jag hoppas inte att han tänker dra en rövare och slarva bort den”.

uppdatering, del 2:

Guldfynd ringde mig och berättar att spelet är i butiken imorgon efter lunch. Jag frågade vad de skulle göra med det för graveraren sa att det inte gick att slipa ned och göra om. “Men han är proffs, han kan” svarade kärringen (ja, hon är nedgraderad dit nu) varpå jag svarade “detta proffs sa till mig att han inte kunde…”.

Men fine - imorgon är spelet i butiken och jag kommer att gå dit med Konsumenttjänstlagen i väskan, för om ngt strulat till sig igen ska mina tankar om hot om advokat inte längre bara vara tankar. Fånigt, javisst! Men rätt gött vore det att säga i en lagom fylld butik “då kontaktar jag min advokat” :D Det hotet hoppas jag att du står ut med att vara svärfar ;) Men helst hoppas jag att graveringen ser kanonbra ut OCH är på rätt håll!

5 kommentarer »

  1. Meeeeh… Vilka nötter!! *grymtar*

    Kommentar av Pernilla — november 22, 2006 @ 15.03

  2. I can tell you - följ magkänslan nästa gång!

    Iaahhh!!! Vad ska man göra - crazy! Hur kan man ta egna initiativ utan att först RINGA kunden! Fattar de inte att de sabbar en massa planering för kunden…?!

    Anna - du måste berätta vilken butik det gällde och jag säger som du: Aldrig att jag väljer Guldfynd!

    Kommentar av Sofie — november 22, 2006 @ 15.45

  3. Människor…

    Om det nu är till någon hjälp och om du nu ska gravera ett nytt munspel och inte vill använda samma butik/graverare så kan jag rekomendera Chrisis i Lund. De graverar själva, ja, de gör till och med ringar själva, ja, till och med efter ritade beskrivningar.

    Kommentar av DOLÖ — november 22, 2006 @ 18.15

  4. Fyfabian!
    Det var riktigt dålig stil, bra att du står på dig, jag håller med dig, när det handlar om sådant värdefullt så har de en skyldighet att kontakta dig innan de bara gör som de själv anser är estetiskt korrekt. Det är ju ungefär som jag skulle få in t ex en begravningskrans där de vill ha tulpaner och jag skiter i vilket och sätter i t ex rosor utan att kontakta kunden..
    *suck*
    hoppas det löser sig, jag håller tummen!

    Kommentar av Petrah — november 22, 2006 @ 19.57

  5. …eller som att man väljer att köra begravningskransarna till en helt annan bår, om jag får spinna vidare på Petrahs exempel och samtidigt motionera min morbida fantasi om hur fel allt skulle bli då…

    Kommentar av Pernilla — november 23, 2006 @ 09.57

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Kommentera