a n n a

pojkigt och flickigt - igen

Sparat under: anna, tankar — a n n a mars 30, 2007 @ 14.39

Embla och jag tittade på gårdagens barnprogram som hette “Veckans undring” och handlade om två stycken lintottskillar med glasögon som skulle ta reda på svaret till undringen “kan man med kläder på se om det är en pojke eller flicka?”

De träffade bl a en BVC-sköterska som mätte och vägde dem och lade ut deras uppgifter i det där snygga schemat som finns och båda var fullkomligt normala både på pojk- och flickskalan.

Men så säger sköterskan (eller var hon läkare?!):
“Pojkar kan klä ut sig till flickor, liksom flickor kan klä sig som pojkar.”

Ser ni skillnaden?!

När pojkar har flickkläder klär de ut sig.
När flickor har pojkkläder klär de sig. Inte ut sig.

Oj.

2 kommentarer »

  1. Ja, jag reagerade långt innan din fetstil där!

    Mmmm: Oj.

    Jag har då och då fått frågan om Ronja (haha - är dom blinda eller - SKRIKER ju flicka lång väg!) är kille då jag ofta/gärna klär henne i bruna kläder! Tokstollar!

    Irro!

    Kommentar av Jennie — mars 30, 2007 @ 22.01

  2. Hm, ja visst är det skrämmande!

    Men varje dag, som vuxen och som förälder, lägger vi över våra värderingar OCH fördomar på barnen, både på gott och på ont. Det är ju det som är uppfostran… Man får inte ljuga, inte slåss, inte stjäla - man ska hjälpas åt, kramas och bry sig om varann osv…
    Och det finns ju olika teorier om de psykologiska utvecklingsfaserna ett barn går igenom, däribland identifieringen i sin könsroll. Men därifrån till att uppfostras med att flickor klär sig i rött och pojkar i blått eller situationen som du beskriver ovan - det är skrämmande!

    (Blev jag otydlig??? Eller hängde ni med? Känns som om jag svammlade en del nu…)

    Ha en skön lördagkväll, det har jag!

    //Kram, L.

    Kommentar av Linda — mars 31, 2007 @ 21.47

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Kommentera