a n n a

gåendet

Sparat under: mimer — a n n a februari 27, 2007 @ 10.57

dsc_0045.JPG
Mimer knäckte för ett tag sedan gåkoden. Det gick hur smidigt som helst att ta sig fram kortare sträckor. Men så tog det stopp. En förkylning gjorde att han backade i gåutvecklingen och när den var ur kroppen hade han helt glömt bort hur man gjorde.

dsc_0025.JPG
För ett par veckor sedan kom han på den briljanta idén att gå med saker i händerna. Allt funkar, men bäst är hockeyklubbor, garnnystan och bilar (i den ordningen).

Så igår gjorde han något revolutionerande.

Han stod i ena änden av köket och Embla och jag i den andra. Han ville till oss och vi sa “kom igen nu! gå då!” Och killen ser på oss med finurlig blick, sträcker händerna mot byxorna och tar ett ordentligt tag i linningen - sedan går han!

Alla sätt är bra, utom de riktigt dåliga ;)

dsc_0047.JPG img_1113.jpg

7 kommentarer »

  1. Trygghet är att ha något att hålla i… sen må det ju vara byxlinning eller hockeyklubba *s*

    Kommentar av Majsan — februari 27, 2007 @ 13.02

  2. Smart kille!
    Det hade jag gärna velat se :D

    Kommentar av Sofie — februari 27, 2007 @ 13.17

  3. …Majsan: japp, det är tryggheten som är det avgörande - skitsamma i hur den visar sig :)
    …Sofie: kameran var tyvärr inte inom räckhåll, men jag tog imorse kort på honom med dammsugaren i högsta hugg :D

    Kommentar av anna svarar... — februari 27, 2007 @ 13.38

  4. en bestämd kille. med mycket mod. ¨
    men att ha garnystan i handen som “stöd” hmm ? förklara det mimer..

    Kommentar av Petrah — februari 27, 2007 @ 15.09

  5. Skönt! Då slipper jag fråga om det! Men jag undrar vilken operaaria han river av längst ner till vänster?
    “Du är min hela värld” till mamma eller “Nu är jag pank o fågelfri” till pappa. Fast bägge dom bitarna är väl operettlåtar om jag tä’nker efter….

    Kommentar av Birgitta — februari 28, 2007 @ 22.20

  6. …Petrah: allt ger stöd om man bara tror tillräckligt mkt ;)
    …Birgitta: han sträcker på sig för att se på teven över soffkanten *skrattar*

    Kommentar av anna svarar... — mars 1, 2007 @ 09.24

  7. Heja Mimer! Nu kan vi snart springa i kapp!! Emma (Ps. mamma skriver det här för skriva kan jag inte än.)

    Kommentar av Petra — mars 1, 2007 @ 23.16

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Kommentera