a n n a

makalöst

Sparat under: anna — a n n a februari 24, 2007 @ 16.30

**varning för gnällinlägg utfärdas**

Jag lämnade kontoret igår kl halvtre, tanken var att hinna passera H&M och handla varma strupor till min magsjuka Embla och sedan vidare till Apoteket för att fylla på “knarkförrådet” . På H&M tog det sin lilla tid, dels hittade jag rätt mycket fina saker, men främst beroende på att det var rätt mycket folk och när jag stod i kön mindes jag att min kompis Lisa sagt att hon fått sin “brakundcheck” med posten - det hade nog alla som var på H&M också *skrattar* Så jag bangade Apoteket och begav mig till bussen så jag var där i tid.

Väl framme vid busshållsplatsen passerade den andre bussen som går hem, men stannar en bra bit hemifrån mig, och jag hinner tänka tanken att ta den och gå innan jag inser att väglaget är ju inte det bästa och hellre pulsa en kort bit i snön än en oändlig ;)

Jag står där och väntar. Den ena bussen efter den andra passerar. Och så kommer det plötsligt en 133. Helt otippat. För de ska inte gå då. Ingen går fram till “påstigningsplatsen” så bussen kör vidare. DÅ slår det mig. Undrar om det inte var fel nummer på den bussen. Jag väntar fem minuter och blir säker. Det var FEL nummer på bussen! Där stod jag, totalt nedfrusen, kände hur skorna börja läcka in, fingrarna var som isbitar och mitt i ilskan tyckte jag så ohyggligt synd om mig själv.

Jag började dikta upp ett klagobrev att skicka till Skånetrafiken. Skriva om det dåliga vädret, den kalla snöblåsten och min sjuka lilla flicka därhemma. Istället ringde jag hem. Skällde av mig lite. Fick lite värme, åtminstone för en stund och fattade beslutet att ta nästa buss som skulle få till hemhållplatsen.

Ännu en “långtbortstannande” buss kom och gick. Och så dök Min buss upp på tavlan. Längst ned stod mitt hopp. Och för att inte tappa fokus helt - jag var då både hungrig, frusen och rejält gnällig - räknade jag ned minuterna. Killarna som stod bredvid mig var några tappra saker. Den ene hade enbart en tunn tröja på sig och han klagade högt och ljudligt över kylan. Jag drog sjalen hårdare runt mig och tänkte att jag var glad att jag inte var i hans kläder…

När nästa buss närmar ig börjar en stjärna blinka på skärmen och plötsligt blinkade HELA skärmen. Alla bussar skulle komma samtidigt. Och så gjorde det. Bussförstoppning skedde vid hållplatsen och resenärerna visste vart de skulle ta vägen. Jag lät ovan nämnda grabbar göra jobbet och springa fram och tillbaka. De behövde få upp värmen ;)

Jag kom innanför hemmets dörr halvfem - TVÅ timmar efter att jag lämnat kontore- helt galet!
Jag har inte skrivit något brev till Skånetrafiken. Vet inte om jag ska göra det. Vad är det värt, egentligen? Äh, räcker att jag gnäller loss här.

**gnällinlägg slut**

Det hann passera inte mindre än två 039 - så nu söker jag efter 040 :D

1 kommentar »

  1. Med tanke på att du och jag har typ lika mycket underhudsfett så måste jag säga att du hade en enorm tur som inte frös fast på hållplatsen :P Jag höll på att frysa sönder innan jag var hemma från jobbet igår och då behöver jag bara cykla ungefär lika långt som du har till hållplatsen, ca tre minuter!

    Usch, vad kallt och usch, vad rätt du har att gnälla :D synd bara att en av 039 inte var en 040!
    Med tanke på 040, så bör den väl hittas i Malmö ;) ger inte det någon slags extra bonus…?!

    Kommentar av Sofie — februari 24, 2007 @ 21.02

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Kommentera