a n n a

till f

Sparat under: anna — a n n a februari 22, 2007 @ 15.14

Mina tankar går idag till dem som var med.

Jag återupplever.
Minns. Tänker. Tackar. Inser.

Det var ett år sedan telefonen ringde.
Det var ett år sedan mina värderingar förändrades.

Då såg jag Kärleken. Och Döden.
Den stora nattsvarta smärtan.

Den drabbade era, våra, mångas liv.
På olika sätt. Drabbade.

Alla har sin sorg.
Alla har sin smärta.
Det delar vi. Tillsammans.

En människa lämnade. För tidigt.
En människa lämnades. Kroppsligen.
En människa lämnade. Jordelivet.

Ett minne tände. Brann.
Ett minne tändes. Intensivt.
Ett minne tände. Förenade.

Förlusten förenade.
Vi såg tårar av dubbel förlust.
Vi såg tårar av evig förlust.
Vi grät. Med er.

Jag minns smärtan i orden som uttalades.
Jag minns rädslan i känslan som förmedlades.
Jag minns kärleken vi förenades i.
Jag minns.

Förlusten. Så oerhört stor.
Förenandet. Så oerhört stort.

Mitt i smärtan. Mitt i sorgen.
Ett möte. Så självklart.
Så enkelt. Så öppet.
Mitt i smärtan. Mötte jag dig M.

En självklar person har blivit självklarare.
En ny bekantskap har blivit självklar.

Älskar dig A.
Älskar dig M.

4 kommentarer »

  1. Bär mig över djupen
    där jag inte bottnar.

    Lyft mig över hinder
    som känns alltför höga.

    Håll mig fast och stadigt
    så inte jag går vilse.

    Du som lät mig födas
    hjälp mig nu att leva.

    Kommentar av Birgitta — februari 22, 2007 @ 16.30

  2. Ett fruktansvärt djup, en fruktansvärd sorg, fruktansvärda minnen. Jag tänker på min kusin som mötte döden lite innan, på smärtan, men också på det sista mail jag fick av honom med glada bilder, härliga reseminnen och på de bilder jag skickade till honom, att han nästan inte kände igen mig efter alla år. Jag är så glad och tacksam för att vi fick den sista kontakten. Jag saknar dig Tomas!

    Kommentar av Sofie — februari 23, 2007 @ 20.37

  3. …Birgitta: oh, vilka vackra ord…
    …Sofie: det är så sant - man måste våga låta sig att känna glädje för det man fick, inte bara sörja det man misste…

    Kommentar av anna svarar... — februari 23, 2007 @ 20.54

  4. Jag har tyvärr inte åstadkommit dem själv, det har Britt G Hallqvist gjort,men det är ju tur att de som kan skriver, t ex du,Anna.

    Kommentar av Birgitta — februari 25, 2007 @ 18.41

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Kommentera