a n n a

delfinal 2 - komplett

Sparat under: anna, esc — a n n a februari 17, 2008 @ 20.57

Jag missade ju helgens delfinal och får därför leta upp låtarna på youtube och kommentera därifrån. Därför kan låtordningen bli omkastad. Men jag gör så gott jag kan på den info jag har (och orkar leta upp).

LOVE IN STEREO - OLA
“The Voice” inledning. Vilken 80talsdans. Kass engelskt uttal och lagom många sura toner tilltalar inte mig. Tur han fick lite raketer den lille gossen. Men shit vad boring. Jag förstår varför du somnade Jesper :D

DU BEHÖVER ALDRIG MER VARA RÄDD - LASSE LINDH
Han kan få lite plus för cellon på scen. Men dessa gitarrprydda killar tilltalar inte mig. Dock tror jag att låten växer. Jag gillar versernas lugna men samtidigt drivande tempo och hans väsande är helt ok.

RAZBORKA - THE NICOLE
Att flirta med russia style är ju ett rätt oprövat kort i svenska sammanhang. Men stolinledningen fick mig snarare att tänka på den isländske snubben för ett par år sen och plötsligt gick det över till “tango tango”. Men fördelen att lyssna på låtarna i efterhand på youtube är att man kan stänga av när man inte längre står ut ;)

EMPTY ROOM - SANNA NIELSEN
Snygg inledning, rent filmtekniskt. Och refrängens start är intressant. Men låten är rätt lam i mina öron. Dock gör Sanna en väldigt proffsigt framträdande.

DEN FÖRSTA SVALAN - ALEXANDER SCHÖLD
Är han en sån däringa FameFactory/Idol-artist? Jag tycker mig känna igen ögonbrynet. Men låten, gäsp.
JUST A MINUTE - ROGNEDAHL
Är jag extra känslig eller sjunger alla lite lagom illa nuförtiden? Electric Bananaband-koreografi blandat med lite Arvingarnapiff. Usch, det kliar över hela kroppen. Vart är det påväg? Kanske kan jag skylla på kass bild och dåliga högtalare… ;) Men ok, lite kul med falsettsång är det väl då. Men värst vad Michael Jackson det blev.

KEBABPIZZA SHLILOVITZA - ANDRA GENERATIONEN
Tarkan på svenska, förlåt skånska - ja, mer Möllan och vår gård där kan det inte bli. Men jag trivdes aningens bättre där än med denna sång ur mina högtalare.

ONE LOVE - CAROLA OCH ANDREAS JOHNSSON
Det var till och med bättre på storbildsteven på restaurangen, ljudlöst och möjligt att titta på folk istället. Deras röster harmoniserar inte riktigt i mina öron. De är två stora röster - bäst på varsitt håll.

Vilka låtar/artister har jag missat?

VECKANS INSIKT
Melodifestivalen är inte allt i livet.

Skyddat: klart man får ångra sig

Sparat under: embla, klokheter från embla — a n n a @ 20.14

Ange ‘Det Hemliga Ordet’ och ta del av ord, bilder och kommentarer:

Skyddat: k ä r l e k

Sparat under: anna, esc — a n n a @ 13.10

Ange ‘Det Hemliga Ordet’ och ta del av ord, bilder och kommentarer:

Skyddat: allahjärtansdagfest

Sparat under: embla, bilder på embla — a n n a februari 14, 2008 @ 20.41

Ange ‘Det Hemliga Ordet’ och ta del av ord, bilder och kommentarer:

namnjakt

Sparat under: anna, tankar — a n n a februari 13, 2008 @ 21.44

Jag är på ständig namnjakt. Älskar att samla på namn. Namn som passar djur. Namn som passar barn. Tokiga namn. Roliga namn. Vackra namn.

Varje dag ser jag ett stort antal företagsnamn i mitt jobb och ibland springer man då mest sköna sådana (vad sägs om Massa Att Ge till exempel - jag kan inte låta bli att fundera på vad de ger för en massa *fnissar*). De bästa samlas i ett dokument som kommer att användas på stundande kick off eller annan tillställning.

Men idag mötte jag ett namn utöver det vanliga. Somna. Ja. Människan heter Somna. Jag tittade länge på pappret. Läste namnet. Om och om igen. Somna. Ja, det är otroligt vackert namn. Det ska sparas.

Skyddat: embla blir störd

Sparat under: embla, klokheter från embla — a n n a februari 11, 2008 @ 11.58

Ange ‘Det Hemliga Ordet’ och ta del av ord, bilder och kommentarer:

stilla kentsuget/undran

Sparat under: anna, tankar — a n n a februari 10, 2008 @ 20.57

Kent i Karlskrona på YouTube.

delfinal 1

Sparat under: anna, esc — a n n a @ 18.59

Så var det dags. Ännu ett år med den traditionella melodifestival. Dock ej på traditionellt vis. De senaste åren har Jesper och jag tillsammans med Dolö och Malin dissat och hyllat artister och dess bidrag till denna musikfest. Så blev det inte iår. För min del.

LINE OF FIRE, E-TYPE & THE POODLES
E-type, sjunga? Neh! Poodlesrösten funkar ju, oftast, han körde lite lagom sura toner i slutet, men E-types sångröst ger jag inte mycket för. Hans rappande är till och med bättre. Även om jag mest ser honom som duktig musiker vad gäller skapandet av envetna monotona slingor. Tillbaka till framträdandet - jag ser att de har kul, men jag skrattar inte ens åt dem. Det finns bättre och sämre samarbeten, detta tillhörde det senare anser jag.

ALLA GAMLA X, FACE 84
Wille Craaford, det bådar ju gott. Och visst hör jag Willesoundet - men dessa små fjortisar klarar inte av att leverera det. Dansbandsintro, 80tal och att använda gitarrer som accessoarer funkar inte. Det kändes som en lightversion av förra bidraget fast i feminin form. Dock ställer jag mig ju oerhört frågande till hur man kan missa en enkel schlagerhöjning så fatalt. Kass.

DÉJÀ VU, VELVET
Är det inte en Dolöurringning jag skådar minsann? Bondposer funkar säkert, men låten? Var har man hört den förut? Är det Afroditevibbar jag får månne? Schlagerdisco i all ära, men detta var ingen hit att lyssna på. Att beskåda är ju en helt annan sak om man är lagd åt det blonda urringade långaben-hållet ;)

LULLUBY, BRANDUR
Pittögd? Vad har pianisten på sig? En gardin? Där tappades mitt intresse. Långt innan balladen kommit igång. Nejmen, se det gjorde den ju aldrig. Kom igång alltså. Inte ens en sockersöt pojke bakom micen ger mig några musikaliska rysningar. Visst växte hans röst då han nådde refrängen, men ända fram nådde han aldrig. Dock tror jag att den funkar i studioversion - om man är lagd åt det balladiga hållet ;)

THATS LOVE, MICHAEL MICHAILOFF
Det låter Michailoff, det tilltalar mig på det Michailoffiga sättet. Mina ögon njuter av godiset som teve visar. Han är en läckerbit. Låten? Jo, Beatlesvibbar nådde i alla fall mig, trots att jag hellre tittade än lyssnade.

THANK YOU, AMY DIAMOND
Jag har redan dömt henne. Sorry. Men jag har svårt för den här pedofilpopen. Nasalt går bort. Men hon växer säkert till sig och kommer att bli en jätteduktig artist. Men i mina ögon är hon överskattad.

VISST FINNS MIRAKEL, SUZZIE
Wow! Hennes röst går rakt in. Stort “Det finns mirakel och för mig är det faktiskt du…” Så vackert så jag smälter. En ny bröllopslåtsdänga kanske? Helt klart i klass med “Miraklet” anser i alla fall jag. Och för att dra in fler mirakellåtar har vi ju “Miracle” från Spelman på taket. Det är något visst med mirakel…

I LOVE EUROPE, CHRISTER SJÖGREN
Porno! Trumpet, plymer och karibiska ryter i dansbandstappning. Tack men nejtack.

KVÄLLENS LUUK
Rundpingis på två pers - evil!

mmm, kent

Sparat under: anna, tankar — a n n a februari 9, 2008 @ 19.26

kent_6_tp_jpg_201274b.jpg
Det blev en vuxenkonsertupplevelse. Att sitta på läktare, flera hundra meter (kanske _lite_ överdrivet då ;) ) från scen är inte en konsertutgång som jag är van vid. Men med ett band som spelar en musik vars texter äter sig in i mig så funkade det bra. Jag njöt. Storligen. Sittandes.

Förr var det tändare som gav publiken ett härligt levande sken, idag är det blåskimmer från mobilkamerornas skärmar som färgar publiken. Jag måste påstå att jag föredrar tändarna även om många tummar säkert bränts på dem.

Efter nära arbete tillsammans med Anton och hans slit med moosewears bakgrundsfilmer har jag lärt mig att se och förstå jobbet bakom sådana. Och Kents var storslagna. Ibland lika bra som Antons.

Inledningen med en soluppgång blev fulländad då solnedgången avslutade konserten och bandet avlossat de sista ackorden. Men akten som fick mig att missa låten var när människor drabbades av olika former av psykfall, huvud bortsprängdes och blod exploderade och spyddes. Det var storslaget. På gränsen till groteskt. Och verkligen pretto. Dit når inte ens Anton. Tack och lov.

Sologitarristen var verkligen solo. Helt galen. I sin egna värld. I sin egna takt. Men i takt spelade han. Trots allt. Ett mysterium.

Jag saknade en del låtar från nya plattan. Men med hur många år och hitar som helst i bagaget är det väl inte mer än förklarligt att allt material inte kunde spelas. Men “Sömnen”. Den är ju alldeles alldeles alldeles underbar…

Bäst av allt var ljusshowen som detonerade efter “Music NonStop”. Ljuvlig. Obeskrivbar. Och fan att jag glömde kameran hemma!

Detta var konst. Detta var konsert. Detta var bra. Tack Jocke.

Bilden är lånad av www.blt.se 

embla om chefsskap

Sparat under: embla, klokheter från embla — a n n a februari 8, 2008 @ 10.22

“Mamma har blitt scheeeeef på sitt jobb. Jag tycker det är lite knäppt att man jobbar _och_ är scheeef.”

<<< Previous Page - Next Page >>>