a n n a

I onsdagskväll klockan nio vaknade Mimer. Efter det sov han som högst en timma, men oftast bara en halvtimma, åt gången. Sedan vaknade han. Halvgrätgnydde. Verkade inte ha ont. Var inte varm. Var inte kall. Inga mardrömssymptom. Han bara vaknade. Orolig. Men ändå lugn.

I torsdagsmorse klockan halvsju somnade Mimer. Han sov två timmar. Vaknade. Strålande glatt. Och killen som normalt inte snackar speciellt mycket mötte pappa med orden “Hej Pappa!”. Aha. Det var det som hänt. Killen har kläckt snackegåvan. När jag ringde hem hörde jag en helt annan nyansering av jollret i bakgrunden och då är den sömnlösa nattens baksidor nästan som bortblåsta.

Jag gissar att vi alla går genom livet med ett antal ”aldrig” i vårt bagage. Jag ska aldrig hoppa bungy jump, jag ska aldrig gå ut när det åskar, jag ska aldrig låta mitt barn gå ensamt, jag ska aldrig snurra tre varv motsols, jag ska aldrig involvera mig med en psykolog, jag ska aldrig snyta mig offentligt, jag ska aldrig använda stilettklack…

Jag har den senaste tiden märkt att mina ”aldrig” har förändrats. Jag tror att man ibland måste stanna upp och omvärdera betydelsen av sina ”aldrig”. Kanske var det viktigt för stunden att bestämma sitt ”aldrig”, men i nuet är det inget värt. Att stanna i sina ”aldrig” gör att man inte går vidare i sin utveckling som människa. I nuet är det kanske till och med bättre att förändra det till ett ”alltid” eller i alla fall ett ”ibland”.

Jag har omvärderat en del ”aldrig”. Och jag känner att jag växer som människa. Det är ett ”måste” Och det är skönt.

Vilket ”aldrig” ska du omvärdera idag?

En inbjudan till en maskerad med 50talstema har nått mig och jag som normalt älskar maskerader fick lagom mkt angst. 50tal! Shit! Jag! Och min frisyr! Hur får jag ihop detta?! 

Jag uttryckte min oro inför mamma och hon nappade genast med orden “var Greta Garbo”. Va? Hur? Jo, enligt modernmin ska Greta ofta ha använt någon form av huvudbonad och på så vis slipper jag hårproblemet.

Men klädstil då? Jo, lagom klassiskt enkelt snitt. Inte så mycket i blickfånget. Well. Passar väl mindre bra. Men hyfsat enkelt att fixa.

Men nu behöver jag lite hjälp av er bloggläsare. Vad tycker ni? Är Greta ett bra alternativ? Eller har ni något bättre? Kom, kom, kom med förslag :D

Den där lille killen därhemma har börjat släppa ut lite ord. Hans standardord är “pappa” och det kommer om ALLT och ALLA. Men man ser i hans ögon att det är något annat han vill säga och han blir lika förvånad varje gång det som kommer ut är “pappa”.

Men häromdagen upptäckte han att vi har blommor på en hylla i köket och dessa frågade han givetvis om. “E de?” och jag svarade “blomma”. Mimer studerar mina läppar och svarar “pappa”. Jag upprepar “blomma”, han svarar “pappa” och skrattar åt sig själv. Efter en stund pekar han på blommorna och säger “blöm” och strålar av lycka.

Jag förstår att ni efterfrågar storyn bakom mitt fall och uppgång. Och den kommer. Var så säkra. Den tar bara lite tid att formulera ned. Och helt ärligt. Hela storyn får ni inte. Av respekt. Men ni ska få veta. Jag skriver. Skriver om. Och formulerar. Snart landar den i bloggpränt. Snart. Har ni tålamod?

Love you. Babes. And boys.

…från P: sesx

Freudiansk felsägning månne? ;)

 idag skriver jag avtal!