a n n a

Jag har ärvt mycket från min far; migränen, ilskan och rättframheten bara för att nämna några saker. Men en passion vi delar innerligen är det fåniga glädjen över kartor. Jag ÄLSKAR kartor. När jag planerar en resa gör jag det gärna utifrån en karta. Direkt när Arnresan bestämdes plockade jag fram min gamle atlas från mellanstadiet (för att ta reda på var Västergötland låg *erkänner*) och påbörjade resan på mitt lilla sätt.

Häromdagen ringde jag pappa, saksamlaren, och frågade om han hade stadskartor över Skövde och Skara där vi ska övernatta. Men det hade han inte *fortfarande i chock (eller ville han behålla dem för sig själv ;) )*, utan tipsade mig om att kontakta deras resebyråer. Och så säger han, lite lagom klämkäckt, “du kan hitta telefonnumrena på hitta.se” - karln har inte haft bredband längre än en vecka och man kan ju tro att han är värsta storsurfaren. Vilken utveckling! *skrattar* Jag är mycket imponerad. Och stolt (måste jag erkänna *ler*).

Idag anlände två tjocka kuvert. Ett från Skövde och ett från Skara. En stadskarta från varje stad samt en hel hög med Arninfo som Skaras turistbyrå så snällt bifogat. Vilken service! Så nu återstår bara utläsandet av Arnbok. Suck och stön och pes. Nej, den är inte jättebra. Guillou har ett bra språk, men det fångar mig tyvärr inte. Och att läsa bibeltolkningen från en munks ord och höra författarens röst formulera meningarna i mitt huvud - nej, det går inte riktigt ihop. Jag är lessen Janne, men mitt Arnhjärta har du inte vunnit.

Jag klappar Emblas mage, plockar upp det nedsparkade täcker och stoppar om henne.
- Varför lagg du något?
-Jag lade inget, jag klappade dig, svarar jag och pussar hennes hand som stoppade mig.
- Varför pussar du?
- Därför att jag tycker om dig.
Hon drar åt sig handen, vinkar med en avmätt rörelse mot ljuset från hallen och säger:
- Såja, gå nu…

In genom dörren kommer en mycket (!) andfådd pappa. Strax efter kommer en sprudlande glad Embla som utropar: “jag kan cykla”. Jag vänder en frågande blick mot pappan, han nickar: “nio varv”.

För ett par helger sedan köpte vi en ny cykel till Embla från en kollega. Hennes gamla cykel är visserligen helt funktionabel, men saknar luft i framdäcket. Därför valde vi att flytta över stödhjulen på denna nya cykel, om det nu bara hade varit möjligt. De är inte funkis med varandra.

Så Jesper testade med att hålla i sadeln och springa i den där obekväma ställningen som säkert varje fader sprungit oräkneliga mil i. Men han gav snart upp och tejpade istället dit en pinne. Bra gick det. Över all förväntan gick det. Embla cyklar. Och Jesper springer bredvid. Men någon pinne används inte. Eller i alla fall bara på- och avstigande.

I tisdags överraskade vi varandra. Jag lagade maten och Jesper kom med Stora Rosbuketten.

I vårt hem har vi en husspindel. Den bor i badrumsfönstret och vi kan inte städa bort dess nät som nu växer sig allt större ikapp med spindelns ökade mod. Men snart ska vi byta fönster i hela huset och vi har inget annat val än att städa bort nätet. Dock kommer vi att flytta spindeln ut i förrådet och låta den husera i det fönstret istället. Där bör dessutom finnas möjlighet till bättre fångster. Men jag kommer att sakna min badkompis.