a n n a

Skyddat: syskon(o)likheter

Sparat under: embla, mimer, utvecklingen hos embla, utveckling hos mimer, bilder på embla, bilder på mimer — a n n a april 22, 2007 @ 16.43

Ange ‘Det Hemliga Ordet’ och ta del av ord, bilder och kommentarer:

lördagsgodisdilemmat

Sparat under: embla, anna, klokheter från embla, tankar — a n n a april 21, 2007 @ 19.12

Idag gick vi till godisbutiken där vi mötte en dagispappa. Embla och han kom i samspråk medan jag plockade godis. Han berättade att han skulle köpa lördagsgodis till Emblas dagskompis och returfrågan var given:
- Köper du också godis?
- Nej, mamma köper bara till sig själv!
Och jag kunde inte låta bli att skratta högt och förklara för pappan att Embla hade godis kvar i sina påskägg som skulle käkas under eftermiddagen. Annars hade väl snacket gått kan jag tänka ;)

Dagens Emblacitat går dock till farmor:
“Golgata! Ha! Som Bullerbyn då eller?”

:D

damn!

Sparat under: anna, tankar — a n n a april 20, 2007 @ 20.05

Min mullvad lämnade just teveserien med samma namn.
Vem ska jag tro på nu? Eller snarare, inte tro på?!

Peter - hjälp mig *skrattar*

och vem vinner nu?!

Sparat under: embla, klokheter från embla — a n n a @ 15.38

“Ska vi tävla, mamma?”
*tveksamt mummel*
“Joooo, kom igen!”

“OK, men då vill jag veta var målet är innan vi börjar.”
(annars ändras det allteftersom och beskyllningarna om fusk haglar ;) )

“Till bänken”
“Till bänken?! Är du inte klok?!?! Det är ju JÄTTELÅNGT”
(det ÄR långt!)
“Jo, till bänken.”
*tveksamt mummel*
“Snälla.”
“Okejdå. Till bänken.”

Och vi på börjar springandet.

“Jag kan hålla dig i handen, mamma.”
“Varför?”
“Så du hinner med.”
(tack för den liksom *skrattar*)

Nästan framme vid bänken
“NEJ”
“Vad Embla?”
“Piti sprang om oss!”

Jamentacksåmkt! Tydligen var låtsaskompisarna med och tävlade och då får man ju aldrig någon ärlig chans eller ens möjlighet att vinna. Och varför springa så långt för att förlora?! Obegripligt. Men säkert fullt begripligt för en fyraåring.

Skyddat: martin- och miabesök

Sparat under: Uncategorized, embla, mimer, bilder på embla, bilder på mimer — a n n a @ 15.00

Ange ‘Det Hemliga Ordet’ och ta del av ord, bilder och kommentarer:

vem vinner?

Sparat under: anna, tankar — a n n a april 19, 2007 @ 21.49

Jag har två stora idoler.
Två. Idoler.
Som är förlåtna, i princip, allt dåligt de gör.

Nu börjar en tredje klättra. Trent, förgrundsperonen i Nine Inch Nails, är kung! Senaste ryktet om plattan Year Zero är att den svarta plattan kommer ut vit ur spelaren. Jag tror det inte förrän jag sett det. Men jag vill tro det. Shit, vad coolt.

Då passerar han diLeva. Enkelt. Men Johan Kinde kommer han att fortsätta stå och stampa bakom. Om inte annat bara för att jag ska reta Jonken ;)

Och för er som undrar så är här en underbar video till en minst lika bra låt med denne snygge man. Att min väninna Slynan är med i den och får sina 15 seconds of fame gör ju inte saken sämre ;)

köträngare

Sparat under: anna, tankar — a n n a @ 19.29

Hur kommer det sig att det alltid är Korrekta Människor som tränger sig före mig på bussen? Aldrig att det är bråkiga ungdomar, alternativa människor eller invandrare. Bara medelSvenssons i korrekta kläder eller kärringar med hatt. Och när de väl står där framme hos chauffören betalar de alltid med kontanter eller ska ladda sitt kort…

Ja, det är dagens i-landsproblem…

Fast hon som trängde sig idag skruvade en aning besvärat på sig då hon såg att jag tittade på henne med frågande blick och dessutom valde att sätta mig bredvid henne, slå upp min skrivbord och skriva inledningen på denna blogg med tydlig handstil i min blå tankebok.

Jag kunde inte låta bli *evil*

rosengård brinner

Sparat under: anna, tankar — a n n a april 18, 2007 @ 19.26

Det känns overkligt att sitta med Metro i handen och läsa om kravallerna i Malmöstadsdelen Rosengård. Att läsa om dessa fasansfulla händelser när jag dagligen bara passerar ett par kilometer där ifrån. Rosengård var precis på väg att resa sig ur sin törnrossömn. Det var på gång att bli en blomstrande plats. Som de kämpat. I åratal för att uppnå det. Och så kommer ett fåtal människor och förstör det. Så enkelt. Så hemskt.

Det är inte långt, rent geografiskt. Men det som sker är lika främmande som om det varit i Långtbortistan. “Sånt händer inte här”. Men jo, det gör det faktiskt. Rosengård brinner. Barn och ungdomar har tänt eld på soprum de senaste dagarna. Och det räknas som en katastrofplats. Det är en katastrof. Att det över huvudtaget kan ske. Det är obegripligt. Overkligt.

Polisen har dragit vapen. Emot barn. Det är oacceptabelt. Hur kan det ske? Polismannen har gjort fel. Men någonstans måste han känt ett hot. Kan man göra det från ett barn? Hur kan rädslan bli så stor? Jag vill gärna kunna glorifiera polisen och säga att de ska stå högre än rädslan. Men polismannen är bara människa. Liksom barnet bara är människa. Och ingen av dem agerar normalt. Ty situationen är inte normal. Overkligt. Obegripligt. Oförsvarbart.

Rosengård brinner.

ingen nojjig mamma

Sparat under: anna, tankar — a n n a april 17, 2007 @ 12.44

Jag är ingen övernojjig mamma, anser jag själv. Men jag har vissa saker som är “big no nos”. En av dem är somrarnas fluga studsmattan. På var och varannan gräsmatta dyker denna fula skapelse upp och ungarna som hoppar är inte speciellt försiktiga av sig. Jag vill på intet vis vara moraliserande, men i detta fall kan jag inte låta bli.Jag kan verkligen inte förstå hur föräldrar kan låta sina barn hoppa hursomhelst på dessa studsmattor. Inte ens barn i högre ålder skulle jag lämna helt utan uppsikt, med tanke på de skador som hoppandet eller snarare missandet av hopp kan ge.

De yngre barnen har oftast inte tillräckligt med kroppskontroll och ett felaktigt hopp kan lätt göraatt de studsar utanför. Då hoppas man ju bara att mattan är placerad tillräckligt långt ifrån staket och trädgårdstomtar, annars gör det garanterat riktig ont.

De äldre barnen tänjer ofta sina gränsen och barnen må verka hur mogna och kunnga som helst, men jag skulle aldrig låta min tonåring klättra upp på lekstugans tak i syfte att göra hoppet ned på mattan häftigare.

Jag älskar att hoppa studsmatta. Så det är inte där skon klämmer. Men inte ens jag med denna passion har gått upp på en matta av stora mått mätt. Jag känner att jag saknar kunskapen att behärska den. Däremot har vi en studsmatta modell mindre inomhus där jag med gott samvete vågar låta barnen leka. Dock under ordnade former. En åt gången. Vänta på sin tur. Vara i mitten på mattan. Och inte göra chansningar.

Jag älskar att hoppa studsmatta. Men resultatet olyckorna kan ge med olika former av skador på hela kroppen gör att jag inte låter min passion vinna. Jag vill inte sitta med en skadad handled pga ett oförsiktigt hopp. Det är inte värt det.

För att slippa sitta med hjärtat i halsgropen och ena handen på telefonen redo att slå larmnummer så kommer jag ALDRIG låta mina barn hoppa på en stor studsmatta. Jag förbjuder dessutom alla som passar Embla eller Mimer att låta dem testa att hoppa. Jag skulle aldrig förlåta en person som bröt ett sådant löfte. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte var tydlig nog. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag lät dem testa och olycka var framme.

Men jag gissar att jag biter mig själv i svansen och Embla kommer att sluta som studsmatteartist ;)

wp-content/bilder/070417//1 - denna bild rockar!.JPG
wp-content/bilder/070417//2 - mimerplutts studsmattedebut.jpg
wp-content/bilder/070417//3 - testar andra alternativ.JPG
wp-content/bilder/070417//4 - ibland lyssnar de inte.JPG

Skyddat: lite helgbilder

Sparat under: embla, mimer, anna, bilder på anna, bilder på embla, bilder på mimer — a n n a april 15, 2007 @ 21.01

Ange ‘Det Hemliga Ordet’ och ta del av ord, bilder och kommentarer:

<<< Previous Page - Next Page >>>