Ibland undrar jag vad det är som gör att vi, bilar och resor till Blekinge inte är kompatibla. Jag börjar känna igen mig i din fight med elektriska produkter Jennie ;).
Då vi åkte till Karlskrona för att fira min födelsedag förra året ville plötsligt får förra Volvo inte köra snabbare än 50 då vi kom in i Blekinge. Den ansåg väl att vi skulle se annat än motorvägen och ledde oss in på diverse mindre vägar. I Karlshamn lade den av helt och vi ringde till min äldre bror som genast skickade ut Victoria och Klas till vår undsättning. De bogserade oss hem på alternativvägar. En resa som normalt tar strax över två timmar tog sex timmar!
Varje gång vi passerar Bromölla och det ställe där bilen valde att lägga av andas vi, för denna resa åkte vi förbi Bromölla i rätt hastighet. Så även denna dan före dan före dopparedagen. Men sägs den glädje som varar för evigt.
Mitt ute i mörkaste skogen slutade värmen att fungera och Jesper slängde en blick på motortermometern och upptäckte att den är överhettad. Snabbt in på en sån ”pausficka” som finns på större vägar och stänga av bilen. Det rykte från motorhuven, men Jesper kunde snabbt konstatera att det var vatten som förångades och inget som brann. Jag hade en halvliter vatten med mig och den hällde vi på när motorn svalnat lite. Med det klarade vi av att ta oss till BräkneHoby.
Där körde vi av med hopp om att Hydromacken var bemannad, eller åtminstone hade ett servicehus. Men icke. Däremot fanns det en urgullig äldre man i närmaste huset som hade vanan inne att hjälpa nödställda. Jag hoppas att han får provision av Hydro. Han erbjöd oss att komma in med barnen och var väldigt generös. Vilken medmänniska!
De konstaterade att vattenpumpen lagt av. Så det hade inte hjälpt med litervis med vatten ens. Den ville helt enkelt inte fungera.
Efter flertalet telefonsamtal hem till mina föräldrar och min yngre bror bestämdes det att mamma kom ut med bilen och hämtade oss. Vår bil kunde vi lämna hos den hygglige mannen.
Fyra timmar efter att vi lämnat hemmet var vi på plats i Karlskrona. Och bilen var kvar i BräkneHoby. Min bror hade en kontakt som kunde fixa vattenpumpen på lillejulafton alternativt annandagjul. Han hade dessutom ringt till bildelsfirman och reserverat en pump åt oss som vi kunde ta med då vi kom med bilen.
På lillejulafton åkte mamma, pappa och Jesper till BräkneHoby. Därifrån bogserade de bilen norrut i Blekinge till en liten håla med en man som lovade att fixa bilen annandagjul (vi gissar att frun hans lagt in sitt veto om jobbande på lillejulafton).