a n n a

politik

Sparat under: anna — a n n a oktober 29, 2006 @ 10.12

Jag är ingen politisk debattör. Det är sällan jag gör min politiska åsikt hörd. Och detta inlägg är snarare en politisk betraktelse jag vill verbalisera.

akassan

Detta heta ämne diskuteras friskt i medierna (som för mig oftast är nättidningarnas rubriker och otaliga (oändliga?) artikelserier över drabbade) samt i mail från arbetslösa kompisar eller uppmaningar i bloggar om påskrifter för diverse protestlistor.

I tidningarna har man kunnat läsa att svenska folket rasat emot förslaget på höjd akassa som Alliansen lagt fram. En siffra som dyker upp i mitt huvud är 20.000 - och detta skulle vara underskrifter av protesterande. Jag ställer mig då frågan - vilka har skrivit under? (och följande frågor kan man säkert få svar på, men jag är inte ute efter svaren - utan betraktelsen) Hur många akasseanslutna finns det i Sverige? Hur många av dessa nyttjar akassan (dvs är arbetslösa)? Är det månne dessa som skrivit på och som är största delen av protesterande? Ja, antagligen.

De som berörs, de hörs!

Och det är här jag tror kärnan är!
Att de som berörs ska styra.

Valen i Sverige är ju en parodi på sig själva. Varje valrörelse samma pajkastning. Ny regering tar över, de raserar det gamla, bygger nytt och det i ett rassande tempo. För de måste ju hinna. Hinna tills nästa valrörelse kommer. Då kanske de förlorar makten. Antagligen. För hårdhandskarna de tog på sig då de skulle bygga nytt föll inte folket i smaken.

Mitt drömstyre i Sverige tändes med årets Alliansregering. Och det handlar fortfarande inte om politiken, det handlar om upplägget av styret. Det är ju självklart att en centerpartist ska ha hand om jordbruksfrågor, en kristdemokrat leder socialdepartementet, en folkpartist härskar över skolan och moderaterna själva (med störst andel röster) fick de tunga posterna som utrikes- och finansminister. Tänk i ett större perspektiv. Sätt en miljöpartist på miljödepartementet, låt en vänsterpartist dela ansvaret i socialfrågorna och Socialdemokraterna kan ju börja med att avsätta Göran P.
Visst vore det ett drömsamhälle…alla som är bäst sköter det som de är bäst på!

hur utvecklas mimer?

Sparat under: embla, mimer — a n n a oktober 24, 2006 @ 11.29

Jo, han utvecklas när han träffar Emblas “tvilling” och dennes familj. Japp, så är det! Förra gången de sågs var på maskerad hemma hos dem och då lärde sig Mimer att krypa. När de var på besök hos oss i helgen hann de inte ens innanför dörren innan Mimer lärde sig att gå gnm att hålla oss i händerna.

Och Emblas kommentar till eftervärlden är:
Moder: 10% av Europas befolkning är skapade i en IKEAsäng.
Fader: Ja, vi snickrade ju ihop dig vår kära dotter i en sån.
Dotter: Men pappa, du hamrade väl inte?!
Modern njöt i rummet bredvid då hon hörde hur fadern gjorde tappra försök att förklara för dottern hur han egentligen menade…

de två blå…

Sparat under: råttorna — a n n a oktober 20, 2006 @ 14.19

wp-content/bilder/061020//_MG_2418.jpg

…är inte längre två blå…
11 november flyttar en blå Grimbergen och en svartvit Plopp hem till oss. Japp ;) vi ska bli med råtta igen! :D

Råttan på bilden är, antagligen, Grimbergen och fotot är, garanterat, taget av Kicki.

livet

Sparat under: embla — a n n a oktober 19, 2006 @ 11.37

wp-content/bilder/061019//IMG_1820.jpg


di Leva sjunger: Det mesta kan man köpa, men ingen kan köpa livet
embla utbrister: Jo! Stina kan!
di Leva sjunger refrängen igen: Men ingen kan köpa livet.
embla: Jo, Thomas! Stina kan!
di Levas låt har ett break
embla tittar triumferande på mig och säger: han tystnade mamma!

Och ja - Stina kan faktiskt. Stina har köpt livet. Men hon har också bidragit själv. Stina gav en del av livet och fick den hon saknade. Nu växer livet i henne. Så Stina kan.

halleluja moment

Sparat under: anna — a n n a oktober 18, 2006 @ 11.57

Jamenhurra!!!
Ä N T L I G E N

Jag är, som många av mina vänner vet, ju sjukligt beroende av melodifestivalen. 1982 väcktes mitt intresse då jag 7 år gammal fick se hela festivalen enbart pga att min kusin Annica deltog med låten “Här har du din morgondag”. Hon kom sexa. Melodifestivalen vann mig.

Min dröm vore ju att se di Leva framföra en riktig dilevalåt i sina vackra kläder sväva omkring på scen. men iår går nästan min dröm i uppfyllelse.

På pappret ser det ju bra ut iaf…

Johan Kinde, mannen fr 80talsbandet Lustans Lakejer med en stämma som trollbinder mig och ett utseende som är så nära drömmen det går (förlåt Jesper), ska deltaga med låten ”Allt vi en gång trodde på” och jag kan riktigt höra hur bra den är…redan nu… I mitt inre har den redan vunnit. Och oavsett resultat som kommer den garanterat att få tolvan av mig.

Så Dolö och Malin - boka helgerna - snart är det dags!

Skyddat: EFIT 17 oktober

Sparat under: anna, efit — a n n a @ 11.43

Ange ‘Det Hemliga Ordet’ och ta del av ord, bilder och kommentarer:

rumsbytartankar

Sparat under: embla — a n n a oktober 16, 2006 @ 15.49

wp-content/bilder/061016/IMG_1828.jpg

Med ett övertygande tonfall och bestämt pekande på skärmen säger Embla: “pappa, ja ha skjivit på daton ti mime att vi kan byta jum, han få mitt jum och ja få hans jum - titta!”

I fredags frågade vi Embla om hon kunde tänka sig att byta rum med Mimer. Hennes spontana reaktion var ett rungande NEJ! Hon ville minsann ha kvar sitt rum. Men ett par timmar senare var det annat ljud i skällan. Då var hon minsann sugen på att byta och vi snackade vidare om det. Radade upp för- och nackdelar.

Det som idag är Emblas rum är det som är närmast köket, Mimers ligger i korridoren. Ofta får Mimer nog av oss när vi diskar, lagar mat eller käkar och vill hellre vara på golvet och leka. Då är Emblas rum ett naturligt utflyktsmål. Skit samma att legolådan är inskjuten ordentligt under sängen, man kan alltid testa att dra i den. Oavsett så är dockskåpet alltid öppet och det är ju hyperkul att leka med.

Den stora frågan är dock huruvida det är rummet eller leksakerna som är det som lockar mest. Men för vår del så känns det enklare och betydligt tryggare att ha en 8månaders lekande i rummet intill köket med sina leksaker än att han sitter i sitt en bit ned i korridoren. Dessutom blir det bättre för Embla att kunna “fly” från lillebror och föräldrar en bit bort och slippa stänga dörren när hon vill vara ifred.

Men ett byte är inte bara ett byte. Det krävs lite nya saker. De skulle visserligen kommit förr eller senare ändå. Men Mimer skulle klarat sig ett bra tag med den barngarderbo som finns i sitt nuvarande rum. Om Embla flyttar dit måste en ny köpas. Å andra sidan lär ju hennes klädförvaring knappast behöva bli mindre med åren som kommer.

Och det är ju perfekta saker att skriva upp på sin önskelista till jul om inte annat.

blandade bilder på syskonen

Sparat under: Uncategorized, embla, mimer — a n n a oktober 15, 2006 @ 14.58

wp-content/bilder/061015/1.jpg
wp-content/bilder/061015/10.jpg
wp-content/bilder/061015/11.jpg
wp-content/bilder/061015/12.jpg
wp-content/bilder/061015/13.jpg
wp-content/bilder/061015/14.jpg
wp-content/bilder/061015/15.jpg
wp-content/bilder/061015/2.jpg
wp-content/bilder/061015/3.jpg
wp-content/bilder/061015/4.jpg
wp-content/bilder/061015/5.jpg
wp-content/bilder/061015/6.jpg
wp-content/bilder/061015/7.jpg
wp-content/bilder/061015/8.jpg
wp-content/bilder/061015/9.jpg


1. En hungrig kille som just snott mammas äpple som låg på skrivbordskanten. Spana in blåmärket…
2. …och här är såret på andra sidan huvudet…
3. …det gör ont att lära sig konsten Stå.

4-6. Mimers gymnastiska övningar… Japp, på andra bilden ser han så glad ut därför att han upptäckt att det låter väldigt roligt när man slår huvudet i dörren - grattis!

7. Lika som bär…
8. Storasyster är trygg att ha bredvid sig…
9. Mysiga ungar…

10-12. Embla käkar räkor för första gången. Jesper, som avskyr kladd, hjälpte henne rätt i början, men sedan klarade hon att skala på egen hand. Impad. Men hon har ju iofs redan käkat hummer.

13. Embla inspekterar Jespers spackling.
14. Tapeterna ärpå plats och jag ser med glädje fram emot att få slänga dessa ruskiga målarkläder.
15. Mimer blir _riktigt_ arg då han inser att han inte kan forcera målaburkarna.

barnen utvecklas

Sparat under: embla, mimer — a n n a oktober 13, 2006 @ 14.38

wp-content/bilder/061013/IMG_1382.jpg

mimer vinkar!
Embla och jag satt i hennes rum och byggde med lego. Cirka en meter ifrån oss, på andra sidan tröskeln, satt Mimer i sin gåstol. Han lyfter handen. Överhuvudet. Och vinkar! Som om vi var flera tiotal meter bort. Fantastiskt!

embla och mimer knäcker koder
Mimers övningar just nu består främst av att resa sig, sätta sig, resa sig, sätta sig, resa sig, släppa taget med ena handen, sätta sig, resa sig, släppa taget med ena handen, släppa taget med andra handen, sätta sig, resa sig, flytta sig vidare till nästa möbel, sätta sig osv…
Han övar gärna framför teven. Perfekt med underhållning samtidigt som man gymnastiserar liksom. Men då vi andra tar del av underhållningen inte ser pga att han står i vägen så ljuder orden “Sätt dig” från någon av oss. Och visst känner man sig tjatig då man säger “Sätt dig” för tjugonde gången i rad, men då Embla säger från soffplatsen bredvid mig “Sätt dig, det börjar på S” ja, då inser man att det faktiskt kan ha ngn mening även åt det hållet…

hönan eller ägget?

Sparat under: anna — a n n a oktober 10, 2006 @ 14.36

1986
11 år
Då visste jag vem jag skulle tro på. Eller åtminstone lyssna på. Och sedan dess har jag varit honom trogen. Min samling av hans skivor är nästintill komplett. Vissa alster berör mig mer än andra. Givetvis. Låtarna har alla sin unika plats i mitt hjärta.

“Magisk Snövit” är låten som jag hämtat mitt internetnamn ifrån. Även “Fantasiregn” och “Läk min själ” har figurerat på nätet.
“Everyone is Jesus” är melodin som jag hade som ringsignal på min gamla mobil.
“CocaCola Angel” är låten som DJ Maggot spelade på Eter och alla synthare lämnade dansgolvet och jag dansade och njöt.
“Miraklet” är låten som sjöngs på vårt bröllop.

Häromveckan köpte jag hans senaste skiva Livet. Och vad som förvånar och förundrar mig är hur jag genom att bara läsa texterna och för första gången höra låten kunna sjunga med. Varför faller tonerna så naturligt rätt på mina stämband? Hur vet jag vilken nästa ton är?

Är det för att jag lyssnat på honom i 20 års tid?
Eller började jag lyssna för att hans musik passade mina inre toner?
Eller har mina inre toner anpassat sig efter hans musik?

Oavsett svaret så vet jag vem jag ska tro på. Och att dotra min säger “Du är en tanke, pappa” övertygar mig om att “Vi är alla löv på samma träd”.

- Next Page >>>