a n n a

Skyddat: blandade bilder på mimer

Sparat under: mimer — a n n a september 16, 2006 @ 15.13

Ange ‘Det Hemliga Ordet’ och ta del av ord, bilder och kommentarer:

flexibla försäkringskassan

Sparat under: anna — a n n a september 15, 2006 @ 15.23

Jag blev häromdagen uppringd av en dam på FK och passade då på att fråga henne om jag hade fyllt i min blankett för föräldraledighet korrekt. Jag jobbar ju halvtid, men då jag fyllde i blanketten var jag inte säker på hur jag skulle jobba bara att det varje vecka skulle resultera i 50% arbete. Så jag fyllde i halv ersättning varje veckodag och skrev som kommentar “arbetar halvtid på flexibelt schema”.

Men så kunde man inte göra enligt stelbenta FK. För tänk om jag en dag jobbade fulltid och tog ut föräldrapenning halvtid, då får jag ju för mkt betalt. Javisst, så långt är jag oxå med. Men om jag dagen därpå är ledig och får ut halv föräldrapenning - ja, då har det ju gått jämt upp.

Jag försökte förklara att jag inte kunde ge exakt schema eftersom det beror mkt på hur mkt arbete vi har att göra och fick till svar: “men du får inte jobba mer än halvtid!”. Jo, jag får jobba mer än halvtid, men jag får inte ta ut lön för mer än halvtid. En stor skillnad. Men i hennes paragrafrytteförstånd så var det tydligen obegripligt.

Nåja…

Tillsammans med nya blanketter fick jag även ett papper om överlåtelse av dagar. Man har ju hälften av dagarna var, men 60 av dem är öronmärkta till den vardera förälder. Nu ska jag sno av Jespers “ickeöronmärkta” och blanketten man ska fylla i heter “avstå eller återta föräldradagar” och är märkt med mitt personnummer, vilket jag tyckte var lite märkligt.

Så jag ringde FK för att fråga om jag fått fel blankett eller om det var jag som inte förstod. Och mkt riktigt - det var jag som inte förstod. Tydligen är det korrekt då det är jag som är den som ansökt om föräldraledighet, men Jesper ska skriva under blanketten (med mitt personnummer). OK. Så jag avslutade samtalet med orden “ah, då var det alltså så ologiskt som jag trodde” och FK-tanten på andra sidan skrattade jakande. Då kände jag att det finns iaf hopp om delar av FK.

11 september - nine eleven

Sparat under: anna — a n n a september 11, 2006 @ 15.24

Minns du vad du gjorde när du fick reda på att Palmemördats?
Minns du vilket datum det var?

Minns du vad du gjorde 11 september 2001?
Ett datum så ohyggligt väl förknippat med terrorattacken mot World Trade Center.

Jag vet vad jag gjorde.

Jag jobbade då i kundtjänsten på ett telefonibolag (annat än idag). Ett mail dök upp i min maillåda från vår supportavdelning och det var jättekonstigt för de skulle sitta i konferens hela dagen med sin amerikanska motsvarighet. Jag ringde dem och fick frågan “vet du inte vad som hänt?” och jag insåg att jag stod helt utan vetskap.

Hon berättade att deras konferens fick avslutas pga att ett plan kört in i World Trade Center. Jag fattade inte. Jag begrep verkligen inte. Så ett febrilt sökande på nyhetssidor började. Men man nådde ju ingen. Alla sidor var överbelastade. Till slut nådde jag BLT:s hemsida (lokaltidningen hemma i Karlskrona) och där kunde jag läsa om det ofattbara.

Telefonen började ringa och kunder gjorde felanmälningar på samtal till USA. Både fasta och mobila telefoner var svåra att nå. Och B-nummer-destinationen var alltid densamma - Manhattan.

Det var givetvis inte läge att ställa frågan “men du vet väl vad som har hänt i New York?”. Klart de visste. Det var ju därför de ringde till New York.

Det blev många samtal och givetvis kunde jag inte lösa problemet åt dem, men ett flertal uttryckte sin oro för de nära och kära och lättade sitt hjärta för mig.

Då slog det mig…

Mitt brorsbarn, 1 år gammal, skulle ju tillsammans med sin mamma flyga till min bror i USA i dagarna. Var det idag? Jag ringde hem för att kolla och mkt riktigt, de var påväg till USA. Min mamma visste att de skulle landa i New York ngn gång under förmiddagen och jag insåg ju ganska snart att ngn landning skulle det inte bli för deras del. SAS, som de flög med, kunde inte ge mig så mkt uppgifter - men till slut fick jag iaf reda på att planet de befann sig på hade vänt, mellanlandat för tankning på Grönland och sedan fortsatt hem till Sverige igen.

Nu i efterhand har det slagit mig att jag aldrig frågat min svägerska vilken information de fick av flygledningen på planet. Men jag vet att min bror satt där på andra sidan atlanten och väntade på sin familj som aldrig dök upp. Tack och lov var de helskinnande, om än flera hundra mil ifrån honom och inte där i deras hem i Dallas.

Skyddat: embla firas

Sparat under: embla — a n n a september 10, 2006 @ 12.08

Ange ‘Det Hemliga Ordet’ och ta del av ord, bilder och kommentarer:

1 2 3 4 5…

Sparat under: embla — a n n a september 5, 2006 @ 15.27

6 7 8 9 10 - nu kommer jag!

Hennes första gömställe var i sitt rum, hon stängde dörren och höll ned handtaget. Inte speciellt svårt att hitta henne.

Andra gömstället. Samma. Fast hon hade släppt handtaget.

För att undvika samma ställe igen så ställde jag mig i hennes rum och räknade. Det funkade!

Varannan gång är det min tur att gömma mig. Hon letar väldigt metodiskt. För sin ålder. Men hon har svårt att hitta mig. Dock brukar jag alltid avslöjas pga att jag omöjligt kan hålla mig för skratt då hon kommer farande med orden “pip lite mamma!”

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 - nu kommer jag!
- Okej, hör jag från sovrummet…

embla fick blicken

Sparat under: embla, mimer — a n n a september 4, 2006 @ 15.29

Med siktet inställt beger han sig mot studsmattan. Ålar sig fram. trycker fart med foten och det går snabbt, riktigt snabbt. Väl framme reser han överkroppen och tar tag om kanten med fingrarna. Stånkar och stönar. Det är jobbigt det här. Drar sig sakta, sakta upptår. Balansen, styrkan, fokuset…allt är inställt på rätt sätt. Fötterna flyttar sig. Balansen ändras. Han svajjar lite och jag lägger min hand vid hans midja. Inte för att hjälpa, bara stödja och ge modet att våga fortsätta. Han återfinner balansen och fokuset ställs åter in på uppåt. För det är upp han ska. Upp på studsmattan. Plötsligt står fötterna på marken, knäna är lyfta, sträckta armar och händerna stadigt placerade på studsmattan. Då reser han huvudet. Ändrar blicken och möter Emblas. Jag formligen ser hur de förenas genom ögonen. Och den blick hon får säger: “Kolla syrran! Jag kunde!”

<<< Previous Page -