“Vattumannen är det besvärligaste barnet att uppfostra om föräldrarna är konventionella till sin läggning, för även om dessa barn njuter av livet i fulla drag, så låter de sig sällan formas av vare sig föräldrar eller skollärare. När man ska handskas med en viljestark Vattuman är det svårt att veta hur man ska bete sig. Bästa rådet är kanske att ge barnet massor av frihet, så utvecklas det på sitt eget sätt. Och det enda föräldrarna behöver göra är att tolerera ett och annat utbrott av okonventionellt uppförande.”
(från “Stjärntecknen berättar Sådan är du”)
Ska man skratta eller gråta?
Ska man hoppas att man är en okonventionell förälder?
Eller ska man rent av knipa till 19 februari så att det istället blir en Fisk?
TILLÄGG GJORT 2006-01-28
Hittade följande info
“Din lilla Vattumannababy har en forskande, nästan genomträngande blick redan från början. Han studerar dig noggrant och du kan ibland känna att han ser rätt igenom dig. Vet han vad du tänker? Nej då! Han är bara precis lika nyfiken på dig som du är på honom, och snart känner ni varandra utan och innan. Redan långt innan han börjar att prata förstår ni varandra på ert eget språk.”
Och det kändes ju betydligt trevligare skrivet.
Speciellt då jungfrun stämmer väldigt bra med Embla:
“Din lilla Jungfrubaby är nästan outtröttlig, med en ork och en envishet som ofta sträcker sig långväga över din. För Jungfrun är det viktigt att förstå och göra sig förstådd så fort som möjligt. Lika viktigt är det också att lära sig världen runt omkring. Hon är därför sällan tyst, och har heller inte tid att sova särskilt långa stunder i sträck.”